Annons
Annons
22 mars 2013

Nu springer jag mot en ny utmaning!

Nu säger jag och min snabba kompis Smulan kram och hejdå!

När jag gick in i utmaningen så hade jag stora problem med motivationen att träna. Jag hade försökt komma igång med tennis, dans, zumba och sånt under en tid, men det var så svårt att få till tidsmässigt. Fler och fler började jogga omkring mig, inte minst min sambo som satsar på löpning sedan några år tillbaka. Jag tyckte det verkade så enkelt- träning direkt utanför dörren- frisk luft och vid de tider du själv väljer. Men…så hiskeligt trist! Men jag gjorde några tappra försök , kutade ut här i Stockholmsförorten och kände mig som en elefant, en elefant med blodsmak i munnen. Joggade en låt- gick en låt- fick ont överallt,  ja…extremt tråkigt och  mycket nedsättande för självförtroendet att det kändes så illa. Alla andra kan ju jogga utom jag, som  har förfärligt dålig kondis. När jag då fick chansen att få proffshjälp med att få ordning på det där så blev jag så glad!

Tänk vilken gåva jag har fått av Måbra: ”Här , ett program : gör så här så lyckas du: om tre månader kan du springa en mil. Och du måste hålla träningsschemat exakt för annars kommer du såklart inte klara det. Alla kan se hur det går.”

Så jag har inte missat en enda träning  (utom när jag hade influensan i tre veckor då) och inte ändrat en enda punkt i programmet, eftersom jag verkligen verkligen ville veta om programmet funkar, även på en elefant som mig. Och det gjorde det! Så jäkla underbar känsla! Jag hade aldrig, aldrig klarat det utan det här härliga tvånget som utmaningen innebar.

Så…resultat? Har jag fått bra kondis? Javisst! Har jag klarat något jag sa att jag aldrig skulle klara? Ja! Är det najs att vara en som kan springa en mil? JÄTTE! Har jag blivit smalare? Nej. Va? Inte gått ner i vikt alltså? nej- inte ett hekto. Springer arslet samma väg som du då? Ja- för nu har jag bättre tights. Har du haft roligt? JA! Särskilt full i skratt har jag blivit på väg hem efter de längre passen.

Det bästa rådet jag kan ge dig om du ska göra den här utmaningen är att  se det just som en utmaning- be någon tvinga dig. Och även om du eventuellt inte har en blogg att outa dina bravader på- så för dagbok! Skriv dagens plus, dagens minus och försök att varje vecka komma på en ny motivering till varför du ska genomföra det här. Skriv! Det ger din träning struktur- och du får dina resultat och känslor på pränt. Då kan du se hur du förbättras under tiden.

Tänk också på att rätt löpteknik är väldigt viktig. Jag kan inte säga att jag har nån perfekt stil själv (jobbar på det) , men jag kan berätta att den dagen jag fick veta hur man ska göra så blev allt ett hundra procent lättare. Elefanten blev en travhäst. (Tänkte skriva gasell- men det vore verkligen att överdriva.). Så: inget lufsande på hälarna, sväng inte armar och kropp fram och tillbaka, spänn dig inte , du ska inte ”ta i”. Utan res på  kroppen, blicken rakt fram. Landa på framfoten rakt under dig, inte framför dig. Pendla med armarna längs sidorna. Snabba , trippande steg, inte långa tunga. Det hjälper!

Och nu då? Ja hur ska det nu gå, kommer SlöSara titta tillbaka och träningsvägra? Nej- jag har sett till att det blir omöjligt. Jag har nämligen lovat Måbra att vara med i Tjejmilen med dem i höst. Det blir mitt livs första löpartävling- och den gången ska jag göra MILEN PÅ UNDER EN TIMME- DET BLIR MIN NYA UTMANING! Detta blogginlägg blir mitt vittne till det nya löftet till mig själv. Det innebär att jag måste träna hela våren och sommaren. För just nu springer jag alldeles för långsamt. Jag ska få ett program som tar mig dit av Katarina.

Jag har bloggat färdigt för den här gången. Det har varit en fantastisk resa, och vintern 2013 kommer gå till historien i min bok som den friskaste och coolaste någonsin. Till sist (ha ha!): KÖP MIN CD till ungarna för hela friden! Den heter DANSBARN och finns på ginza och cdon. Kom och hälsa på mig när jag spelar! Se hur jag hoppar runt med mina nya friska lungor och ben. Föreställningar/datum lägger jag på min web:  saraedwardsson.se

Måbra!

3 månader senare- lite bättre självförtroende!

3 månader senare- lite bättre självförtroende!

Kommentera inlägget här
Annons
22 mars 2013

Mååååååååål!!!!!!!!

JAG KLARADE UTMANINGEN! JAG HAR SPRUNGIT 10 KILOMETER UTAN ATT STANNA!

Jag var lite nervös i morse, lite som om jag var på väg till en direktsändning där absolut inget får gå fel. Väl på gymmet blev jag full i nervöst skratt, det är ju så absurt hela grejen.

I med lurarna, nu kör vi!

I med lurarna, nu kör vi!

Jag körde ett jämnt, relativt långsamt tempo- översteg faktiskt aldrig 9.5 km/timmen , vilket gjorde att jag lugnt och metodiskt tog mig förbi kilometer för kilometer utan att bry mig om sluttiden.För mig är nyckeln till att kunna jogga så här länge att hitta den avslappnade stilen, ner med axlarna, andas lugnt, inte spänna några onödiga muskler i armar och bål.

Lugnt och metodiskt - "Slappna av Sara, Slappna av..."

Lugnt och metodiskt - "Slappna av Sara, Slappna av..."

Det var faktiskt bara de sista tio minuterna som var jobbigare än vanligt, och jag struntade i att öka tempot som jag hade planerat, utan bara fortsätta trampa på de sista kilometerna i samma rytm. Katarina peppade vid sidan- och de sista 400 metrarna spurtade jag i……MÅÅÅÅÅL!

Jag klarade det!

Jag klarade det!

Ovan ser du bilden som varit MIN MÅLBILD I TRE MÅNADER! Att jag skulle kunna sträcka upp armarna i skyn och säga YEEEEEES! Och nu är bilden här, verklig!  Hur overklig den än känns för mig: träningsvägraren som blivit joggare!

Jag önskar dig måbraläsare som vill göra som jag, all lycka till, jag lovar dig- och nu kan jag mena det på riktigt: Det går! Ska genast sammanfatta några goda råd i ett sista inlägg.

Kommentera inlägget här
18 mars 2013

”Sötsuget” – summering av utmaningen

Nu har det gått över tre månader och det är dags att summera hur det gått med att bli av med sötsuget!

Har jag lyckats? JA! Efter en ganska ansträngande startsträcka på ca 3-4 veckor så vaknade jag upp en dag och kände att jag var en person som kunde tacka nej till sötsaker utan att det kändes som en uppoffring. Efter ytterligare nån månad av helt sockerförbud (med undantag för 75 års tårta , nyårsdessert m.m) införde jag lördagsgodis. Jag tillåter mig att äta lite vad som helst på lördagar, och numera är det inga problem att hålla sig till lite lagom.

Tyvärr hamnade en Toblerone XXXXL i vårt kylskåp av misstag (det var en present till en inställd middagsbjudning) så nu har jag faktiskt fuskat de senaste dagarna. Idag slank det dessutom ner en bit av kollegans medhavda kardemummakaka fast det är måndag. Oups

Oups

Oups

Jag inser hur lätt det är att falla tillbaka i gamla mönster- att småäta bakverk och ta en glass när barnen får.  Om man är en som gillar att småäta så kan en dålig vana eskalera rätt fort igen. Så nu när utmaningen är över och ingen kikar på mig längre gäller det: att hålla i den nya stilen- för den gillar jag mycket  mycket bättre.

Kommentera inlägget här
18 mars 2013

Näst sista träningen före uppspringet!

Phui! Vilket tungt pass..jogga 25, gå 1, jogga 30. Jag hann 8 km på den tiden. och det var som vanligt, obekvämt och orimligt i starten, tuffast psykiskt i mitten och lättast och roligast mot slutet.   Om jag tar bort den där enminutarn och lägger till 2 km så är jag i mål… Det borde gå…det måste gå. I slutet av denna vecka smäller det! Är ni med? Är det fler än jag som har kämpat sig igenom programmet och nått slutet nu? Berätta hur det går för er kära  utmanare!

Dagens minus: de sista passen har jag haft domnande tår- betyder det att jag springer för mycket på tårna? Så dags nu att ändra springstil 😉

Dagens plus: Det känns så coolt när det står ”56 minuter” på räknaren, he, he!

Dagens motivation: Bara två pass kvar sen står hon där- Tjejen som kunde springa en mil.  Kämpa på!

 

Kommentera inlägget här
Annons
15 mars 2013

Den andra andningen!

Nytt världsrekord!!

Nytt världsrekord!!

Igår kväll körde jag pass 2 v 11 (har ju redan avklarat pass 3 av misstag). När jag hade joggat 25+2+5+2+20 så hade jag nästan kommit upp i 8 km. Jag tänkte att jag höjer tempot och spurtar några minuter extra så att jag kommer upp till den magiska siffran 8 km. (Nytt rekord) När jag hade uppnått detta, stod klockan på 55 min. Bara 5 minuter från att ha joggat i en hel timme. Fem minuter är ju löjligt i sammanhanget! Så jag joggade på tills klockan stod på 1 timme. Och vet ni- nu har jag äntligen för första gången fått uppleva att komma in i den där ANDRA ANDNINGEN som  jag hört joggare prata om. Att det blir lättare när man kommit över en viss tröskel i passet.  Sista 15 minuterna var lättast! Och ändå hade jag då ökat tempot! Jag hade lätt kunnat jogga på ett tag till.

Dagens motivation: Vad jag ser fram emot att få springa ute i sommar, och köra  tills jag kommer in i ANDA ANDNINGEN 🙂

Dagens plus: Full i skratt och på strålande humör efteråt, det här är ju inte klokt! Overklighetskänsla!

Dagens minus: Kanske har jag skrivit om det här förut, men jag får ofta anledning att komma tillbaka till det i tankarna , att folk i största allmänhet tycks springa milen hit å dit som om det inte vore nånting alls. När jag berättar om mitt livs  STORA utmaning så vill jag ju såklart att folk ska ställa sig och applådera och säga att ”det där hade jag aldrig klarat! Du är ju fantastisk!! ” Men…det verkar som att de flesta tycker det är en naturlig del av vardagen bara och själva springer de flera gånger i veckan och har alltid gjort det. Nåja, vi får applådera varandra här på måbra tycker jag nu när vi närmar oss målet! Vi är duktiga! Jag håller faktiskt på att övervinna en gammal fördom om mig själv- att löpning inte är för mig. För jag sprang 8, 9 km igår!!

jag närmar mig

Jag närmar mig...

(Hm…. varför fortsatte jag inte lite till så hade jag sprungit i 9 km..?)

Kommentera inlägget här

Måbra rekommenderar